Lovisaferngren!

NZ och 21 bast

Det är i ett nytt land och med ny ålder jag nu skriver. Är inte det lite galet? Så känner iallafall jag. Förra veckan var turbulent och det har tagit tid att "landa" och jag tror inte jag är fullt medveten än om vad som inträffat. Att säga hejdå till Byron och alla inblandade gjorde riktigt ont, kändes enda in i hjärteroten och tårarna forsade hela vägen till flygplatsen. Jag har förstått nu, hur mycket platsen egentligen betytt för mig och där finns minnen jag kommer bära med mig hela livet. 
När jag väl landade i Nya Zeeland fick jag som vanligt en chock och det kommer som ett slag i magen att jag lämnat det trygga. Helt plötsligt kände jag mig väldigt liten och osäker. Därför hade jag svårt de två första dagarna att kunna se det fina i NZ och att få återförenas med min bästavän. Tänkte hela tiden "vad hade jag gjort i Byron nu". Men ju mer tid som gick desto mer kunde jag istället kolla på Byron som att fint minne och se framåt mot äventyret framför mig.

Och trots bara en vecka på samma plats här, är jag redan kär i naturen. Luften här är också så mycket fräschare och för första gången på länge har jag fått känna kyla igen. (Nej inte minusgrader men ändå så jag drar duntäcket runt mig). Anso har skämt bort mig och vi har varit på båtturer runt öarna här i Paihia och haft hoppandes delfiner precis bredvid båten. Min födelsedag bestod av god mat, presentöppning (bortskämd från världens finaste familj) och ännu en båttur. Kvällen slutade med öl och brasa på stranden. Att jag har hunnit blivit 21 känns konstigt, när jag åkte var jag 19 och det får mig inse hur snabbt tiden gått. Men nästa födelsedag vill jag vara hemma, så jag får bli väckt på sängen innan jag blivit för gammal för det!!!

Och IMORGON börjar våran resa runt NZ, den är riktigt oklar men jag känner mig så taggad! Anso är för er som inte vet, en riktig glädjespridare och äventyrlig typ. Nackdelen är att ingen av oss har superkoll, så det kan sluta hur som helst. Men jag lovar lite uppdateringar så ni vet att vi är vid liv. 

Vi hörs!

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas